Den optimala D-vitamindosen för spädbarn är omstridd

I nyligen presenterade resultat från en klinisk studie så visar forskare att det krävs 4 gånger den rekommenderade dosen av vitamin D för att uppnå vad som anses vara optimala nivåer av D-vitamin i blodet hos 100% av alla spädbarn.

Den universalt rekommenderade dosen för spädbarn är 400 IE om dagen och den har historiskt visat sig tillräckligt för att förhindra rakitis (engelska sjukan). Den räcker dock inte för att uppnå 75 nmol/L av 25(OH)D vilket är en nivå som många studier utpekar som optimal.

Studien utfördes på 132 ammade spädbarn mellan mars 2007 och Augusti 2010. Varje spädbarn följdes mellan 1 och 12 månaders ålder. Spädbarnen delades slumpvis upp i 4 grupper med antingen 400 IE, 800 IE, 1200 IE och 1600 IE. I gruppen som fick 400 IE så uppnådde 55% av spädbarnen 75 nmol/L. I gruppen som fick 800 IE så var siffran 81%. I gruppen som fick 1200 IE så var siffran 92% och i gruppen som fick 1600 IE så var siffran 100%.

97% av totala antalet deltagare uppnådde den lägre men acceptabla milstenen 50 nmol/L eller högre vid 3 månaders ålder och det höll i sig tills studiens avslut vid 1 års ålder. Samtliga grupper uppvisade likvärdig benmineralisering så uppenbarligen räcker 50nmol/L för benhälsa hos spädbarn. I den grupp som fick 1600 IE om dagen så fick många deltagare så höga nivåer av 25(OH) att de är associerade med abnormalt höga mängder kalcium i blodet varför denna dosering avslutades i förtid.

Den slutsats man kan dra av detta är att det inte finns någon allmän regel för vilket intag av D-vitamin som är bäst. Det beror helt på barnet. Vissa behöver högre doser än andra. Och 50nmol/L räcker uppenbarligen för benhälsa hos spädbarn. Eventuella fördelar med högre nivåer är således inte relaterade till benhälsa.

Gallo S, Comeau K, Vanstone C, Agellon S, Sharma A, Jones G, L’Abbé M, Khamessan A, Rodd C, Weiler H. Effect of different dosages of oral vitamin D supplementation on vitamin D status in healthy, breastfed infants: a randomized trial. JAMA. 2013 May 1;309(17):1785-92. doi: 10.1001/jama.2013.3404.